Många tänker sig att hjärnan är en sorts dator, där vi lagrar kunskap och minnen. Men inlärning är en betydligt mer komplex process än datalagring och dataaccess.
Pedagogikprofessor Kirsti Lonkas upptäckter slår hål på flera av våra vanligaste föreställningar om lärande och kunskap. Hjärnan fungerar varken som en scanner eller en videobandspelare. Istället väljer den att minnas de saker vi uppfattar som viktiga och utelämnar sånt vi missförstår eller inte begriper. Lonkas forskning har stor betydelse för synen på vad som är långsiktigt effektiv inlärning.
Memorering är inte inlärning
Inlärning är ingen mekanisk aktivitet. Vi kan bara använda oss av det vi lärt oss om vi drar egna slutsatser. Även om vi mekaniskt kan upprepa multiplikationstabellen, hjälper det oss inte att lösa verkliga problem eftersom vi inte förstår vilken fakta som ska användas för att problemet ska lösas. Därför finns det ingen inlärning utan förståelse. Och förståelse uppstår när vi får tänka själva och skapa egna begrepp för det vi lär oss.
Hjärnan är ingen "kunskapsprocessor"
När vi tillägnar oss ny kunskap, skapar vi strukturer som består av förnuftiga slutledningar. Dessa slutledningar bygger alltid på det vi redan känner till. Därför är förmågan skapa strukturer och införliva ny kunskap med gammal avgörande för all inlärning. Kunskap hämtas inte in av någon fristående "processor" utan är alltid en del av en helhet.
Inlärning är en attitydfråga
Våra kunskaper och föreställningar påverkar hur mycket ny kunskap vi kan ta till oss. Därför kan det vara skadligt att uppfatta det som kan ses som funktioner som egenskaper. Om min begåvning är en egenskap, varför ska jag då träna den? Men begåvningen påverkas av en rad faktorer, där sättet att lära sig är en av de viktigaste. Därför måste vi flytta fokus från resultatet till processen.
Hur man lär sig är viktigare än hur mycket
Kunskap existerar inte som isolerade öar, utan som en helhet. Därför handlar långsiktig och effektiv inlärning mindre om hur mycket kunskap man lyckas stoppa i sig och mer om hur kunskapen är strukturerad. När kunskapen är strukturerad som en helhet, i kedjor av riktiga slutledningar, går den att tillämpa och fastnar i minnet. Därför är probembaserat lärande det som fungerar bäst.
Ingen kunskap utan gemenskap
Ingen kan vara lika bra på allt. Kunskap blir till värde i ett socialt sammahang där vi har ett utbyte med andra, vars kunskap kompletterar vår egen.
Alla kan påverka sin inlärning
Med rätt förutsättningar kan alla lära sig att styra sitt eget lärande. Men då krävs att eleven har en aktiv roll i kunskapsinhämtningen och att läraren ses mer som en samarbetspartner och mindre som en bedömare. Den som styr sin egen inlärning skapar egna begrepp och meningsfulla helheter, vilket ger långsiktigt goda resultat.
Kirsti Lonkan professor i medicinsk pedagogik