En ny version av Microsoft Office, den beryktade 2007:an, kom redan i november och nu har det blivit vår tur att uppgradera på jobbet.
Se hela Informtors utbildningsutbud inom Office 2007.
Intressant ord det där, uppgradera. Betyder det att saker och ting blir bättre? Lättare? Snyggare. Eller...? Man har ju länge misstänkt att nya versioner av program skapas för att hålla kassaflödet igång för databranschen. Självklart kommer ju några nya coola funktioner varje gång, men hur cool behöver man egentligen bli?
När Office 4.3 kom för snart femton år sedan, blev jag utvald att testa programmen innan vi köpte in paketet till mitt dåvarande jobb. Paketet levererades i 32 disketter. Jepp, 32. Inte alltid jättekul om exempelvis diskett 15 blivit avmagnetiserad.
I Office 4.3 fanns den berömda Excel 5.0. Flera kalkylblad i samma arbetsbok (!), pivot-tabeller, nya funktionsguiden och autofilter! Jag var så cool att jag sov med solbrillorna på.
Nu har lotten än en gång fallit på mig att testa den nya versionen av Office och sedan försöka förklara för mina arbetskamrater att man inte köper och installerar produkter enbart för att retas och trakassera.
Folk på mitt jobb får nog anses väldigt analytiska. I varje fall i bemärkelsen att varje nyhet eller förändring i arbetsmiljön ägnas minutiösa detaljstudier. För att hitta skillnader mot "hur vi hade det förut", allt som fungerade så bra, som alla kunde, yaadeedaa. Nytt = sämre, alltså.
Sedan några månader tillbaka, är det alltså senaste versionen av Word, Excel, PowerPoint och Outlook som gäller hemma hos mig. En första titt på version 2007 är omtumlande. Var är Arkiv-menyn? Paniken sprider sig i kroppen. Det finns väl ingen vettig människa som kan använda en dator utan att ha en Arkiv-meny. Har Microsoft begått harakiri?
Dagen efter den första titten var det dags igen. Aha, de har lagt in flikar med olika aktivitetsordnade knappar och val. Smart. När jag håller på med referenser som index och innehållsförteckning i Word ser jag inte fetstilsknappen. För att kunna fetstila texten måste jag tillbaka till startfliken. Läskigt. Om man inte lärt sig kortkommandot Ctrl+F, förstås. Men då är vi ju inne på avancerad datakunskap, rena ingenjörsnivåerna.
In i Excel. En miljon rader, wow! När ska man fylla dem, tänker jag. Kanske när man fyller de 16000 kolumnerna, eller? Samma idé med flikar per aktivitet, fler knappar och val, inte de mystiska menyerna.
Min fru är datalärare. De är väl de enda som egentligen har kunnat alla menyer. Hennes ångestkvidande vid första tittarna på menylösa Office 2007 ger vid handen att det nog är så. Tänk om, darling, du jobbar i framtiden nu ...säger jag och duckar för den välriktade blomkrukan.
Datalärarnas ångest åsido - det nya Office-paketet har en stor kraft och ett kreativt sätt att använda de vanligaste programmen, plus många härliga möjligheter att dela filer och bilder via SharePoint och så vidare. Listan kan göras lång. Frågan var bara hur mina arbetskamrater skulle bli sålda på en uppgradering.
Visade först för chefen. Tack och lov är han på den nivån att han inte märker att Arkiv-menyn saknas. Han tyckte att det såg snyggt ut. Andades lugnare när vi anslutit hans så kallade telefon (spelkonsol, gps, videospelare... säkert brödrost också) till vår test-site i SharePoint. Easy sell.
Sen var det de kära kollegorna, våra analytiska felfinnare. Utrustad med OH-bilder (bäst att skjuta underifrån) gjorde jag en liten MS Office showcase på jobbet, visade det nya utseendet och berättade vad jag trodde att Microsoft hade för tanke med fliksystemet. När Göran fattade att han kunde ladda upp bilder från stugan direkt till logistik-avdelningens site, och Madeleine fick höra att man kan ge kommandot ångra i pivottabeller, tja då var första motståndet brutet. Resten är historia, som man säger.
Nästa vecka går vi över. Tallyho!
Mikael Söderström, lärare på Informator